Har sån jävla ångest, usch! Det blir fan snickerboa för mig nu.
Ok, firmafest. Eller ja, firma och firma, sommarvikarierna samlade hemma hos F.
Groggar ekonomiskt med Eldorados Blå Hallon fram till närmare två. Ute på balkongen, står där och gaggar, tänker på vad tråkig den här killen är som står framför mig och pratar. Kan inte förklara och än mindre försvara detta näst följande hyss men det som händer är i alla fall följande:
Jag bestämmer mig för att att jag så pass nödig att det bästa, och enda rätta för mig vore om jag kissade precis där jag stod, ned från balkongen på andra våningen. Står obekymrat till en början, märker hur strålen råkar träffa F:s snett underboende grannes balkong, fnissar lite, J som också befinner sig på balkongen börjar filma med sin mobilkamera. Drar upp gylfen, hinner ta några danssteg, ett sug på drinken innan ett klart, tydligt och ganska argt "VAD I HELVETTE HÅLLER NI PÅ MED!?!" skär genom luften. F:s, vid det här tillfället, absolut i särklass argaste granne P står nu på den av mig nybeskvätta balkongen och vrålar upp mot balkongen där jag står. En snabb blick sedan kastar jag mig instinktivt ned på golvet, försöker gömma mig. Jag och J flyr krypande in i lägenheten, låser in oss på toa, hinner titta på varandra och säga: "fan, fan, fan!" innan ett dovt ljud hörs, en dörr som smälls igen någonstans i trapphuset.
Grannen är i trapphuset nu, "fan, fan, fan!", Vi hör de arga fötterna klampa sig upp mot lägenheten vars toalett jag och J barikerat oss i, "fan! Fan! FAN!", "Vad fan ska vi göra!?!", "Inte fan vet jag!" "Jag hör hur han kommer nu!!!".
Jag gör det enda rätta, tar tjuren vid hornen, går och öppnar själv. Han är inte så lång men ser rätt biffig ut; innan han hinner säga ett ord är jag igång:
"Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, det var det dummaste jag gjort i hela mitt liv, jag är verkligen ledsen, jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att kunna gottgöra dig, jag är verkligen ledsen, du får gör vad du vill med mig, det var bara jag, han som har festen vet inget, förlåt, förlåt, förlåt, jag är verkligen en idiot..."
Mitt påstridiga svamlande, det patetiska intryck och den totala underkastelse som det innebär verkar fungera. Han försöker överrösta mig ibland med ett "du gömde dig..." eller "det låg en duk på bordet..." men jag bara fortsätter att överösa honom med ursäkter, erkänner allt och helt plötsligt bara sticker han. "Men du, alltså, förlåt..." ropar jag efter honom.
Vaknar nästa morgon med en fruktansvärd ångest, plitar omedelbart ihop ett förlåtbrev som jag avslutar med frasen "Hoppas pengarna räcker till en ny duk...", lägger i 300:-, slickar igen och tar mig tillbaka till föregående kvälls brottsplats. Gläntar på arga grannens brevinkast så tyst jag kan, släpper kuvertet och springer därifrån.
//V
måndag 20 augusti 2007
tisdag 7 augusti 2007
Historien om en indianritual
Under min tid i Latinamerika skulle jag åka till en indianritual uppe på den andinska högplatån. Tog bussen från Cochabamba till La Paz och därifrån ännu en buss för att komma till en plats ganska nära ritualen. Totalt ungefär 23 timmar på skumpiga vägar. För att göra allting mycket lättare var jag sedan tvungen att vandra i fem timmar i uppförsbacke på 3000-4000 meters höjd med min tunga packning, för att där uppe möta Pablo som skulle vara lite av en introduktionssnubbe, ta med mig på ritualen och liksom säga att den här vita snubben är med mig.
Eftersom jag kom en dag innan själva ritualen vandrade jag ganska långsamt uppför berget, satte mig under ett stort träd och åt en banan och rökte ciggaretter när det började regna och njöt av att bara gå omkring helt ensam och titta på bergen. Efter fem timmar kom jag fram till den ensamma byn där kanske 15 personer bodde. Men för tillfället var ingen där, så jag satte mig ner bredvid ett av husen och tände ännu en ciggarette och väntade. Efter ett tag kom Pablo och allt var liksom toppen: vi drack te tillsammans, talade och hade det sådär krystat trevligt som man kan ha det ibland. Hur som helst sade pablo att han skulle väcka mig dagen efter och ta med mig till ritualen. Dagen kom, men ingen Pablo. Så jag gick till hans lilla hus och knackade på dörren. 'Vi går om 40 minuter' sade han, jag gick tillbaka och frös och läste någon tråkig akademisk text som handlade om att identiteten i en globaliserad värld konstrue...skitsamma.
Efter en och en halv timmas väntan började jag tycka att det hela var konstigt. Jag gick återigen till hans lilla hus som jag upptäckte var tomt, frågade en granne som sa att han gått till ritualen för ett bra tag sedan och tände ännu en cigg. KUK JÄVLA HOR KUK!, tänkte jag medan jag plockade ihop mina grejer och vandrade tillbaka hela vägen igen. Jag kunde liksom inte gå själv till ritualen och ville det inte heller - han hade dissat mig, då dissar jag honom.
På vägen ner träffade jag tre tjocka damer som satt och drack stark sprit. Dom skrattade åt mina ljusa lockar och åt att jag va så lång och smal, bjöd in mig att dricka med dom och jag blev ganska full. Klockan va kanske 11 så jag va sådär förmiddagsberusad när jag fylleglad vandrade resten av vägen, tog bussen till La Paz och bestämde mig för att ha semester i en vecka. Revolution!
Grejen var bara den att jag egentligen arbetade åt en organisation. Men efter att ha lagt ner så jävla mycket energi orkade jag liksom inte. Så jag tog bussen till Titicaca sjön, stötte på två schyssta argentinskor som jag hyrde ett rum med, rökte fantastiska mängder gräs, drack maté och låg i våran gemensamma säng och tittade i taket i en vecka. Ibland satt vi på terassen utanför och tittade på vågorna. Men trevligast var nog vårat rum, med musiken, sängen och diskussionerna. Vi blev som en liten familj. La Familia. Som en dag då jag hittade en använd kondom på min cd-pärm som varit borta i tre dagar. Det var från en av Argentinskorna som hade haft sex med en jonglörsnubbe medan jag låg och sov. Man fick liksom ta sånt.
Eftersom jag hade råkat bajsa på mina enda par jeans hade jag i ren desperation varit tvungen att köpa ett par byxor som såg ut ungefär som dom som Mano Chau har på sig. Utöver det hade jag en röd adidasjacka och en konstig indianmössa med fransar som gjorde att jag såg ganska kravlöst gullig ut. Klädd som en argentinsk hippie, med massa skägg och en varmrökt cigg i handen kom tillslut dagen då jag stötte på en person från organisationen jag arbetade på. FAN, FAN, FAN, FAN! 'Jaha, vad fan gör du här?' undrade hon (såklart), 'Du har ju varit spårlöst försvunnen i en vecka, alla undrar vart fan du tagit vägen!'. Jag undrade ungefär samma sak (va fan gjorde jag där?), försökte köra på någon form av antropologisk utflykt, men det funkade liksom inte. Jag ville nog inte heller att det skulle funka - att hänga i ett rum, röka braj med pinsett och titta på Titicaca sjön borde ju vara en mänsklig rättighet. Som att ha tak över huvudet.
Så...jag fick dra tillbaka till organisationen, försöka förklara det hela för chefen och...ja, verka som att det hela var någonting naturligt, vilket inte gick så bra. Men efter ett tag var allt som vanligt igen, de flesta hade glömt bort det och när jag två månader senare stötte på Pablo tittade jag honom djupt i ögonen och tänkte 'du är ett jävla as, men tack vare sig har jag i alla fall någonstans att bo i Buenos Aires'.
/Janus
Eftersom jag kom en dag innan själva ritualen vandrade jag ganska långsamt uppför berget, satte mig under ett stort träd och åt en banan och rökte ciggaretter när det började regna och njöt av att bara gå omkring helt ensam och titta på bergen. Efter fem timmar kom jag fram till den ensamma byn där kanske 15 personer bodde. Men för tillfället var ingen där, så jag satte mig ner bredvid ett av husen och tände ännu en ciggarette och väntade. Efter ett tag kom Pablo och allt var liksom toppen: vi drack te tillsammans, talade och hade det sådär krystat trevligt som man kan ha det ibland. Hur som helst sade pablo att han skulle väcka mig dagen efter och ta med mig till ritualen. Dagen kom, men ingen Pablo. Så jag gick till hans lilla hus och knackade på dörren. 'Vi går om 40 minuter' sade han, jag gick tillbaka och frös och läste någon tråkig akademisk text som handlade om att identiteten i en globaliserad värld konstrue...skitsamma.
Efter en och en halv timmas väntan började jag tycka att det hela var konstigt. Jag gick återigen till hans lilla hus som jag upptäckte var tomt, frågade en granne som sa att han gått till ritualen för ett bra tag sedan och tände ännu en cigg. KUK JÄVLA HOR KUK!, tänkte jag medan jag plockade ihop mina grejer och vandrade tillbaka hela vägen igen. Jag kunde liksom inte gå själv till ritualen och ville det inte heller - han hade dissat mig, då dissar jag honom.
På vägen ner träffade jag tre tjocka damer som satt och drack stark sprit. Dom skrattade åt mina ljusa lockar och åt att jag va så lång och smal, bjöd in mig att dricka med dom och jag blev ganska full. Klockan va kanske 11 så jag va sådär förmiddagsberusad när jag fylleglad vandrade resten av vägen, tog bussen till La Paz och bestämde mig för att ha semester i en vecka. Revolution!
Grejen var bara den att jag egentligen arbetade åt en organisation. Men efter att ha lagt ner så jävla mycket energi orkade jag liksom inte. Så jag tog bussen till Titicaca sjön, stötte på två schyssta argentinskor som jag hyrde ett rum med, rökte fantastiska mängder gräs, drack maté och låg i våran gemensamma säng och tittade i taket i en vecka. Ibland satt vi på terassen utanför och tittade på vågorna. Men trevligast var nog vårat rum, med musiken, sängen och diskussionerna. Vi blev som en liten familj. La Familia. Som en dag då jag hittade en använd kondom på min cd-pärm som varit borta i tre dagar. Det var från en av Argentinskorna som hade haft sex med en jonglörsnubbe medan jag låg och sov. Man fick liksom ta sånt.
Eftersom jag hade råkat bajsa på mina enda par jeans hade jag i ren desperation varit tvungen att köpa ett par byxor som såg ut ungefär som dom som Mano Chau har på sig. Utöver det hade jag en röd adidasjacka och en konstig indianmössa med fransar som gjorde att jag såg ganska kravlöst gullig ut. Klädd som en argentinsk hippie, med massa skägg och en varmrökt cigg i handen kom tillslut dagen då jag stötte på en person från organisationen jag arbetade på. FAN, FAN, FAN, FAN! 'Jaha, vad fan gör du här?' undrade hon (såklart), 'Du har ju varit spårlöst försvunnen i en vecka, alla undrar vart fan du tagit vägen!'. Jag undrade ungefär samma sak (va fan gjorde jag där?), försökte köra på någon form av antropologisk utflykt, men det funkade liksom inte. Jag ville nog inte heller att det skulle funka - att hänga i ett rum, röka braj med pinsett och titta på Titicaca sjön borde ju vara en mänsklig rättighet. Som att ha tak över huvudet.
Så...jag fick dra tillbaka till organisationen, försöka förklara det hela för chefen och...ja, verka som att det hela var någonting naturligt, vilket inte gick så bra. Men efter ett tag var allt som vanligt igen, de flesta hade glömt bort det och när jag två månader senare stötte på Pablo tittade jag honom djupt i ögonen och tänkte 'du är ett jävla as, men tack vare sig har jag i alla fall någonstans att bo i Buenos Aires'.
/Janus
måndag 6 augusti 2007
V. berättar...
"Jag skulle bara åka på turné till Tyskland. Ja, du vet hur det är: sju killar kommer varandra jävligt nära inpå, lite som på en u-båt; det bara blir så... En ledig kväll i ett hus ute på den tyska landsbygden, vi väntade tills klockan blev lunch, sedan klev vi på vinet - de lediga dagarna är egentligen värst.
I alla fall...
Vi började repa, började jamma, tog av oss, jammade på 'Why don't you leave me alone penis?', började spela på instrumenten med våra lemmar, H. drog på sig en kondom - ville testa ljudet som han sa...Fråga mig inte varför, men den kondomen drog jag sedan på mig och, eh, det verkar ju jävligt sjukt nu, men den kissade jag i: jag fyllde den till bredden, som en stor femliters vattenballong. Jag kom sedan in och visade grabbarna, vi skrattade och började kasta med den gula ballongen. PLASK sa det när P. missade att fånga den och allt rann ut på heltäckningsmattan.
Några dagar senare började H. berätta om en konstig vårta som han hade på kuken. Hora! tänkte jag, vi har ju delat kondom. Och mycket riktigt, när jag kom hem hittade jag så klart en liten utväxt på min drule... Berättade det för min tjej som tyckte jag va dum i huvudet, att jag verkade hypokondrisk, men i alla fall... H. testade sig och mycket riktigt - kondylom. Så det va bara för mig att knalla iväg till ungdomsmottagningen där min polares farsa arbetar, visa snoppen och...du skulle sett hans min. Han vet ju att jag har både flickvän och barn. Han tittar på mig och säger att: 'hmmm, det kan vara kondylom, men det kan också vara en vanlig vårta som man bara kan få och som inte är farlig.'
Så jag fick söka STD för att få experthjälp. Kommer dit, får en söt kandidattjej, snoppen har aldrig varit mindre...Hon är övertygad om att detta är kondylom och går lös på mig med flytande kväve för att frysa bort vårta. Ok, men efter två veckor är vårtan fortfarande inte borta. Jag får gå på återbesök och nu får jag en mycket äldre dam, hon kastar en blick på ballen och säger: 'det där är inte kondylom, vem har sagt det till dig?' "
I alla fall...
Vi började repa, började jamma, tog av oss, jammade på 'Why don't you leave me alone penis?', började spela på instrumenten med våra lemmar, H. drog på sig en kondom - ville testa ljudet som han sa...Fråga mig inte varför, men den kondomen drog jag sedan på mig och, eh, det verkar ju jävligt sjukt nu, men den kissade jag i: jag fyllde den till bredden, som en stor femliters vattenballong. Jag kom sedan in och visade grabbarna, vi skrattade och började kasta med den gula ballongen. PLASK sa det när P. missade att fånga den och allt rann ut på heltäckningsmattan.
Några dagar senare började H. berätta om en konstig vårta som han hade på kuken. Hora! tänkte jag, vi har ju delat kondom. Och mycket riktigt, när jag kom hem hittade jag så klart en liten utväxt på min drule... Berättade det för min tjej som tyckte jag va dum i huvudet, att jag verkade hypokondrisk, men i alla fall... H. testade sig och mycket riktigt - kondylom. Så det va bara för mig att knalla iväg till ungdomsmottagningen där min polares farsa arbetar, visa snoppen och...du skulle sett hans min. Han vet ju att jag har både flickvän och barn. Han tittar på mig och säger att: 'hmmm, det kan vara kondylom, men det kan också vara en vanlig vårta som man bara kan få och som inte är farlig.'
Så jag fick söka STD för att få experthjälp. Kommer dit, får en söt kandidattjej, snoppen har aldrig varit mindre...Hon är övertygad om att detta är kondylom och går lös på mig med flytande kväve för att frysa bort vårta. Ok, men efter två veckor är vårtan fortfarande inte borta. Jag får gå på återbesök och nu får jag en mycket äldre dam, hon kastar en blick på ballen och säger: 'det där är inte kondylom, vem har sagt det till dig?' "
Mess från J, 05-08-2007
"hade varit ute och supit ganska
hårt och i ett försök att hindra
bakfyllan drack jag tre liter
vatten innan jag somnade. Jag
vaknade några timmar senare,
tittade mig omkring och upptäckte
att jag satt naken på en såndär
nedfällbar stol i en hiss som höll
på att åka mot bottenvåningen.
I handen höll jag min penis från
vilken en hård och jämn stråle
gjorde den gröna hissväggen
mörkare. I panik tryckte jag på
stoppknappen, åkte upp till min
våning och smög in till min säng
och somnade..."
hårt och i ett försök att hindra
bakfyllan drack jag tre liter
vatten innan jag somnade. Jag
vaknade några timmar senare,
tittade mig omkring och upptäckte
att jag satt naken på en såndär
nedfällbar stol i en hiss som höll
på att åka mot bottenvåningen.
I handen höll jag min penis från
vilken en hård och jämn stråle
gjorde den gröna hissväggen
mörkare. I panik tryckte jag på
stoppknappen, åkte upp till min
våning och smög in till min säng
och somnade..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
